Kafka på stranden är den andra boken jag läst av Haruki Murakami. Vad ska man säga? Jag har aldrig läst något liknande. Jag skulle vilja kalla Murakamis verk för "modern magisk realism". Kafka på stranden handlar om en femtonårig pojke, Kafka Tamura, som rymmer hemifrån och en äldre man, Nakata, som kan tala med katter. Boken innehåller en rad fina karaktärer, som till exempel en kattfångare vid namn Johnnie Walker och en viss Överste Sanders... Man kan ju bara skratta åt den fantastiska ideén!
   Boken har oerhört spännande dialog som sätter sig i hjärnan på mig. Speciellt två karaktärer, biblotekarien Oshima och Kafka, har många intressanta samtal där det ofta visar sig att de bara talat i metaforer. Boken väcker överhuvudtaget en tankegång kring metaforer. Om man behöver en metafor för att beskriva något verkligt, kan metaforen då vara mer verklig än verkligheten?
   Kafka på stranden är en bok jag verkligen skulle rekommendera till den som gillar lite udda grejer. Den är inte riktigt lika psykedelisk som Fågeln som vrider upp världen, men den kommer allt bra nära!

I boken har en viss Fröken Saeki skrivit en poplåt vid namn "Kafka på stranden". Så när jag hittade denna på youtube blev jag nästan lyrisk! Den svenska översättningen är förvisso finare än den engelska, men den här var inte dålig den heller.