De här krabaterna bor på Nordens Ark och är så söta att man smälter lite! Det ska bli himla roligt att praktisera där i höst och lära sig mer om skötsel av djurparksdjur. Hm, borde försöka hitta en vettig kamera tills dess...

"Småkryp" har varit en av mina största rädslor så länge jag kan minnas. Men nu har jag bestämt mig för att jag ska övervinna det handikappet! För det är verkligen handikappande att vara rädd för något som finns i princip överallt. Jag har börjat med hantering av mjölmask och zophobas. Det var väldigt obehagligt i början, men nu känns det nästan okej. Jag tror att småkryp är skrämmande för många eftersom att man egentligen inte vet så mycket om dem, därför har jag börjat läsa på! Det finns verkligen häftiga insekter med unika egenskaper där ute!

Jag älskar verkligen tv-serier, men det är sällan jag fastnar för humor. De senaste månaderna har jag dock börjat kika på diverse humorserier, och jag TROR att jag redan nu kan säga vilken som är roligast i världen. Det måste ju vara It's always sunny in philadelphia(eller South Park såklart, men den räknas nästan som en egen genre)! Det är verkligen underbart när man vågar driva skiten ur tabubelagda ämnen som abort, rasism, incest osv OSV! Jag såg de första 6 säsongerna på typ 3 veckor, så roligt är det!

Jag hade fiskar när jag var liten, men då var det mest mamma som skötte om dem och jag förstod nog aldrig vilket arbete det faktiskt är. Eller vilken veteskap som ligger bakom kemin. Jag har aldrig varit haj på kemi och dylikt, men det är verkligen intressant att lära sig hur det egentligen funkar i ett akvarium. Då blir det plötsligt mycket häftigare att ha praktiska fiskövningar!

I utbildningen jag går ingår en kurs i djursjukvård, där vi just nu läser om olika djurs infektionssjukdomar. Snacka om att man blir hypokondrisk å sina katters vägnar! Nu har jag försäkrat, vägt och avmaskat mina katter. Har även bokat en tid för vaccination på måndag. Jag visste faktiskt inte hur viktigt det är att ha sina katter(och särskilt innekatter) vaccinerade, men från och med nu ska jag se till att skydda dem ordentligt!
Finast i världen!

Jag funderade i flera månader över hurvida det är moraliskt försvarbart att klippa klorna på katter eller ej. Hade jag haft utekatter hade det inte ens varit en fråga eftersom att de behöver sina klor på ett annat sätt än vad innekatter gör. Men när mina innekatter gav sig på min nya fina soffa så började jag kika runt i några forum. Någonstans läste jag att man faktiskt bör klippa klorna på innekatter, eftersom att de annars kan växa sig för långa och gå av vid pulpan. Så jag bestämde mig ändå för att ge det ett försök, och köpte en "kloklippare". Eftersom att jag inte vill tvinga katterna till något så har jag klippt klorna på dem när de sovit, och det har funkat hur bra som helst! Någon gång har de vaknat till och nosat lite nyfiket på "kloklipparen", men inte mer än så. Jag har bara klippt någon millimeter på framklorna och katterna verkar då inte mindre lyckliga för det!

Jag såg nyligen det sista avsnittet av Tru Calling. Det ångrar jag nu. Serien har varit helt okej, lite förutsägbar och simpel, men ändå värd att se. Eliza Dushku spelar Tru, en ung kvinna som börjar jobba på ett bårhus. Väl där upptäcker hon att de döda kan tala till henne, och hennes dagar spolas tillbaka till början så att hon kan rädda dessa personer från att dö. Och så har båda säsongerna flytit på. Förutsägbart, men ändå bra. Men efter att ha sett det sista avsnittet är hela serien förstörd. Ingen vettig människa kan tycka att det slutet var bra. Så om man vill se denna serie rekommenderar jag att man slutar titta efter det näst sista avsnittet och skapar sitt eget slut. End of story.

Så söt att man inte vet vart man ska ta vägen! Denna krabat är ca 21 cm lång och känns för mig ganska ömtålig. Jag är så rädd att den ska få ett ryck och försöka skutta iväg när man hanterar den! Men hon höll sig lugn hela tiden. Jag föredrar nog skäggagamerna, men detta var också en väldigt trevlig ödla!

Kafka på stranden är den andra boken jag läst av Haruki Murakami. Vad ska man säga? Jag har aldrig läst något liknande. Jag skulle vilja kalla Murakamis verk för "modern magisk realism". Kafka på stranden handlar om en femtonårig pojke, Kafka Tamura, som rymmer hemifrån och en äldre man, Nakata, som kan tala med katter. Boken innehåller en rad fina karaktärer, som till exempel en kattfångare vid namn Johnnie Walker och en viss Överste Sanders... Man kan ju bara skratta åt den fantastiska ideén!
   Boken har oerhört spännande dialog som sätter sig i hjärnan på mig. Speciellt två karaktärer, biblotekarien Oshima och Kafka, har många intressanta samtal där det ofta visar sig att de bara talat i metaforer. Boken väcker överhuvudtaget en tankegång kring metaforer. Om man behöver en metafor för att beskriva något verkligt, kan metaforen då vara mer verklig än verkligheten?
   Kafka på stranden är en bok jag verkligen skulle rekommendera till den som gillar lite udda grejer. Den är inte riktigt lika psykedelisk som Fågeln som vrider upp världen, men den kommer allt bra nära!

I boken har en viss Fröken Saeki skrivit en poplåt vid namn "Kafka på stranden". Så när jag hittade denna på youtube blev jag nästan lyrisk! Den svenska översättningen är förvisso finare än den engelska, men den här var inte dålig den heller.

Det finns inget djur som fascinerar mig så mycket som tamkatten. Det finns lika många personligheter som det finns katter, och minst lika komplicerade sådana som hos människor! Min bebiskatt Nässla är lättlärd och pratglad. Ibland pratar hon medans hon äter, eller medans hon har en leksak i munnen. Min vuxenkatt Selma är kanske lite smågalen, men på ett charmigt sätt. Hon dricker gärna ur vattenkranen och flyger upp i mitt knä när jag sätter mig i soffan. De är och förblir mina absolut bästa vänner =)

Just nu lyssnar jag på denna låt om och om igen. Så himla fin. Och ärligt talat, Ivarsson måste vara Sveriges snyggste person någonsin!