Tv-serien Veronica Mars känns lite som min svaga punkt ibland. De flesta serier jag följer är antingen sci-fi eller fantasy, men Veronica Mars är något helt annat. Serien är tre säsonger lång och sändes 2004-2007. För mig känns den lite fjortis möter feminism på något vis, men jag kan inte låta bli att älska den. När jag hade kollat igenom alla säsonger för första gången så började jag om på första avsnittet dagen efter. Tyvärr fick serien ett hastigt slut, självklart på grund av ett idiotiskt tv-bolag(samma missöde har drabbat alltför många bra serier). Men nu har det fantastiska hänt, fansen har betalat för en film om Veronica Mars! Filmen är redan inspelad och släpps på bio nästa år. Jag tycker det är så himla häftigt att det är fansen som betalat för filmen och jag ser fram emot att få se den på bio!

Trailer för första säsongen(dålig kvalitet men det var den vettigaste jag hittade):

 

Trailer för filmen:

 

Oj oj vilken film jag såg idag... Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den och kan knappt beskriva vad den egentligen handlar om. Men vissa scener i Synecdoche New York rörde till iskalla rysningar av igenkännande och förståelse. Den här scenen, till exempel, fick mig nästan att gråta:

Jag fick lite samma känsla som första gången jag såg Eternal sunshine of the spotless mind, att filmen är smartare än mig. Jag älskar den känslan, älskar att få något att bita i. Kommer definitivt se om Synecdoche New York inom en snar framtid!

Det krävs ganska mycket av en kärleksfilm för att jag ska uppskatta den. Eternal sunshine of the spotless mind har en hel del av det som krävs. Jag såg den för första gången nu i helgen. För det första så älskar jag skådespelarlistan. Jim Carrey borde verkligen göra fler seriösa roller. Kate Winslet är bara underbar och Kirsten Dunst är lika vacker som alltid. Jag fnissade lite åt Elijah Wood som sliskig stalker.
   Filmen beskriver egentligen de flesta förhållanden. Det är galet och underbart men också för jävla kämpigt. Och ibland vill man bara radera sitt minne av den andra personen. Vilket är precis vad huvudpersonen i Eternal sunshine of the spotless mind gör.